| We need Your Support. Make a Donation now! or |  |
Originalets titel: "The Soviet Union Versus Socialism"
Publicerat: i Our Generation, v�ren/sommaren, 1986
�vers�ttning: Staffan Jacobson
Anm�rkningar: Jonas Holmgren
N�r v�rldens tv� stora propagandasystem enas om en eller annan doktrin, kr�vs en viss intellektuell anstr�ngning f�r att komma ur dess fj�ttrar. En s�dan doktrin, �r att det samh�lle som skapades av Lenin och Trotskij och som vidareutvecklades av Stalin och hans eftertr�dare skulle ha n�got samband med socialismen i n�gon meningsfull eller historiskt ackurat bem�rkelse av begreppet. Finns ett s�dant samband s� �r det i sj�lva verket ett samband av mots�gelser.
Det �r uppenbart varf�r de b�da stora propagandasystemen h�ller fast vid denna fantasi. Allt sedan sin uppkomst har Sovjetstaten f�rs�kt kontrollera sin befolknings vilja, liksom andra f�rtryckta folks, f�r att de skall kunna underst�llas de m�n som utnyttjade det folkliga elementet i Ryssland 1917 till att s�tta sig i besittning av statsmakten. Ett viktigt ideologiskt vapen som anv�nts f�r detta �ndam�l har varit statsledningens anspr�k p� att f�ra b�de sitt eget samh�lle och v�rlden mot socialismens ideal; en om�jlighet, vilket varje socialist - och med s�kerhet varje seri�s marxist - genast skulle ha begripit (m�nga gjorde det ocks�) och en l�gn av monumentala proportioner vilket historien visat allt sedan bolsjevikregimens f�rsta dagar. Dessa tuktom�stare hade t�nkt sig att vinna st�d och legitimitet genom att utnyttja de socialistiska idealens aura och den aktning som med r�tta f�rbinds med dem, till att d�lja sin egen rituella praktik samtidigt som man utpl�nade varje sp�r av socialismen.
F�r v�rldens andra stora propagandasystem �r det ett kraftfullt ideologiskt vapen att f�rknippa Sovjetunionen och dess skyddslingar med socialismen, f�r att framtvinga konformitet och lydnad till de statskapitalistiska institutionerna, och f�r att n�dv�ndigheten av att hyra ut sin arbetsf�rm�ga till �garna och ledningen f�r dessa institutioner n�rmast ska betraktas som en naturlag och det enda alternativet till den "socialistiska" f�ngelseh�lan.
S�ledes framst�ller det sovjetiska ledarskiktet sig sj�lva som socialister f�r att f�rsvara sin r�tt att sitta vid makten, och ideologer i V�st anv�nder samma f�rev�ndning f�r att avv�rja hotet om ett friare och r�ttvisare samh�lle. Denna unisona attack p� socialismen i modern tid har mycket effektivt lyckats undergr�va densamma.
Man kan notera ett annat knep som effektivt tagits i bruk av statskapitalismens ideologer i den existerande maktens och privilegiernas tj�nst. Det rituella f�rd�mandet av de s.k. "socialistiska" staterna �r fullt av f�rvr�ngningar och ofta rena l�gner. Ingenting �r enklare �n att f�rd�ma den officiella fienden och f�rknippa denne med varjehanda brott; det finns h�r inget behov av att belasta sig med krav p� bevis eller logik n�r man r�ttar in sig i det ledet. Kritikerna av V�sts v�ldsamheter och grymheter f�rs�ker ofta r�tta till bilden genom att peka p� de kriminella grymheter och f�rtryck som finns och exponera de sagor som diktats upp i det v�sterl�ndska v�ldets tj�nst. Med f�ruts�gbar regelbundenhet tolkas dessa �tg�rder genast som f�rsvar av ondskans imperium och dess underlydande. P� s� s�tt uppr�tth�lls den avg�rande R�tten att Ljuga i Statens Tj�nst, och kritiken av Statens v�ld och grymheter undergr�vs.
Det kan ocks� vara v�rt att notera vilken tjusning den leninistiska doktrinen haft p� den moderna intelligentsian i perioder av konflikter och turbulens. Denna doktrin ger "de radikala intellektuella" r�tten till statsmakten och till att p�tvinga det h�rda styre som "Den R�da Byr�kratin", "den nya klassen" inneb�r med Bakunins ord f�r ett �rhundrade sedan. Liksom i den Bonapartistiska Staten, som Marx f�rd�mde, blir de "Statens pr�sterskap" och "det civila samh�llets parasit�ra utv�xter"[1] som h�rskar med j�rnhand.
I perioder d� statskapitalismens institutioner m�ter f�ga utmaningar, g�r samma fundamentala ingripande det m�jligt f�r "den nya klassen" att tj�nstg�ra som statsledning och ideologer, att "prygla folket med folkets k�pp"[2] som Bakunin sade. Det �r inte s� konstigt att de intellektuella upplever �verg�ngen fr�n "revolution�r kommunism" till att "hylla V�st" s� enkel, upprepandes ett koncept som utvecklats fr�n tragedi till fars under det g�ngna halvseklet. Egentligen �r det enda som f�r�ndrats uppfattningen om var makten ligger. Lenins diktat "socialism �r inget annat �n ett statskapitalistiskt monopol i hela folkets tj�nst"[3], vilka givetvis m�ste lita p� sina ledares v�lvilja, uttrycker "socialismens" pervertering till Statens pr�sterskaps fromma, och l�ter oss f�rst� den snabba �verg�ngen mellan st�ndpunkter som ytligt sett verkar diametralt motsatta men som i sj�lva verket �r t�mligen n�raliggande.
Den politiska och sociala diskursen �r vag och oprecis och niv�n s�nks kontinuerligt av bidrag fr�n ideologer av olika slag. Trots detta har dess termer beh�llit �tminstone en liten �terstod av sin inneb�rd. Fr�n b�rjan betydde socialismen arbetarnas befrielse fr�n exploatering. Som den marxistiske teoretikern Anton Pannekoek konstaterade: "detta m�l n�s inte och kan inte uppn�s genom att bourgeoisien byts ut mot en ny styrande och ledande klass", utan det "kan bara realiseras genom att arbetarna sj�lva tar kontroll �ver produktionen."[4] Producenternas kontroll �ver produktionen �r k�rnan i socialismen, och medel f�r att uppn� detta m�l har regelbundet tagits fram i perioder av revolution�r kamp, i strid mot bitter opposition fr�n de traditionella h�rskande klasserna och de "intellektuella revolution�rerna" v�gledda av leninismens vanliga principer och en v�storienterad "management"-ism, till�mpad allt efter de skiftande omst�ndigheterna. Men det v�sentligaste elementet i socialismens ideal kvarst�r: att f�rvandla produktionsmedlen till de fritt associerade producenternas egendom och d�rmed till en social egendom tillh�rig m�nniskor som befriat sig fr�n sina h�rskares exploatering, som ett avg�rande steg mot en bredare sf�r av m�nsklig frihet.
Den leninistiska intelligentsian har en annan agenda. De passar in p� Marx' beskrivning av 'konspirat�rerna' som "l�gger beslag p� den revolution�ra processens utveckling"[5] och f�rvr�nger den till att tj�na de egna anspr�ken p� herrav�lde, "d�rav deras djupa f�rakt f�r mer teoretiska upplysningar ang�ende arbetarnas klassintressen"[6], vilket inbegriper st�rtandet av Den R�da Byr�kratin och skapandet av mekanismer f�r demokratisk kontroll �ver produktionen och det sociala livet. F�r leninisten m�ste massorna str�ngt disciplineras, medan socialisten d�remot k�mpar f�r att uppn� en social ordning d�r disciplin "kommer att bli �verfl�dig" n�r de fritt associerade producenterna "arbetar f�r sin egen r�kning" (Marx)[7]. Vidare begr�nsar den frihetliga socialismen sig inte till producenternas demokratiska kontroll �ver produktionen, utan s�ker avl�gsna all sorts dominans och hierarki fr�n det sociala och personliga livet; en kamp utan slut eftersom framsteg i str�van efter ett mer r�ttvist samh�lle kommer att leda till ny insikt och f�rst�else av f�rtrycksformer som kan vara dolda i traditionell praktik och i traditionellt medvetande.
Den leninistiska fiendskapen mot de mest v�sentliga dragen hos socialismen stod klar redan fr�n b�rjan. I revolutionens Ryssland utvecklades sovjeter och fabrikskommitt�er till instrument f�r kamp och befrielse, med m�nga brister men med en rik potential. N�r Lenin och Trotskij tog makten tog de omedelbart itu med att f�rst�ra den frig�rande potentialen i dessa instrument, och etablerade Partiets styre, i praktiken dess Centralkommitt� och dess H�gsta Ledare - exakt s� som Trotskij hade f�rutsp�tt flera �r tidigare, som Rosa Luxemburg och andra v�nstermarxister d� varnade f�r och som anarkisterna alltid har begripit. Inte bara massorna utan �ven Partiet m�ste bli f�rem�l f�r "vaksam kontroll uppifr�n"[8] menade Trotskij d� han genomgick f�rvandlingen fr�n revolution�r intellektuell till att ing� i Statens pr�sterskap. Innan de tog makten till�gnade sig det bolsjevistiska ledarskiktet mycket av retoriken fr�n folk som deltog i den revolution�ra kampen underifr�n, men deras verkliga �taganden var helt andra. Detta stod klart fr�n b�rjan och blev kristallklart sedan de tillskansat sig statsmakten i oktober 1917.
En historiker som �r v�lvilligt inst�lld till bolsjevikerna, E. H. Carr, skriver att "arbetarnas spontana ben�genhet att organisera fabrikskommitt�er och att ingripa i fabrikernas ledning, uppmuntrades oundvikligen av revolutionen, som fick arbetarna att tro att landets produktionsapparat nu tillh�rde dem och kunde styras av dem efter deras eget tycke och till f�rm�n f�r dem sj�lva". (Min kursiv.)[9] F�r arbetarna var det s� att, som en anarkistisk delegat sade, "Fabrikskommitt�erna var framtidens f�rstadier ... de och inte Staten borde nu sk�ta f�rvaltningen"[10].
Men Statens pr�sterskap visste b�ttre, och satte genast ig�ng med att f�rst�ra fabrikskommitt�erna och att reducera arbetarr�den till organ f�r deras egen maktut�vning. Den 3 november kungjorde Lenin i en "F�rordning om Arbetarkontroll" att delegater valda f�r att ut�va s�dan kontroll skulle h�llas "ansvariga inf�r Staten f�r uppr�tth�llandet av den str�ngaste ordning och disciplin samt f�r egendomens skydd"[11]. N�r �ret gick mot sitt slut noterade Lenin att "vi gick fr�n arbetarkontroll till skapandet av H�gsta R�det f�r Nationalhush�llningen"[12], vilket skulle "ers�tta, uppsluka eller tr�nga undan arbetarkontrollens apparat" (Carr)[13]. "Sj�lva socialismens id� �r f�rkroppsligad i begreppet arbetarkontroll"[14] klagade en mensjevikisk fackf�reningsman; det bolsjevikiska ledarskapet uttryckte samma klagan i handling genom att helt f�rst�ra sj�lva socialismens id�.
Snart gav Lenin order om att ledarskiktet m�ste bem�kta sig "diktatorisk makt" �ver arbetarna, vilka m�ste acceptera "ett ovillkorligt underordnande under en enda vilja" och "i socialismens intresse" vara beredda att "ovillkorligen underordna sig viljeenheten hos arbetsprocessens ledare"[15]. N�r Lenin och Trotskij fortsatte militariseringen av arbetet omvandlades samh�llet till en arbetsarm� underkastad deras enda vilja, och Lenin f�rklarade att arbetarnas underordnande under "enskilt maktut�vande" �r "det system som mer �n n�got annat m�jligg�r b�sta utnyttjandet av de m�nskliga resurserna"[16] - eller som Robert McNamara[17] uttryckte samma id�, "de viktiga beslutsfunktionerna ... m�ste finnas kvar h�gst upp ... det verkliga hotet mot demokratin kommer inte fr�n f�r mycket utan fr�n f�r litet styrning"; "om inte f�rnuftet f�r styra kommer m�nniskans potential till korta", och styrning �r inget annat �n f�rnuftets regim, som l�ter oss vara fria. Samtidigt utpl�nades "s�rintressena" - exempelvis varje antydan till yttrande- och organisationsfrihet - "i socialismens intresse", som det fick heta n�r det begreppet omdefinierades f�r att passa behoven hos Lenin och Trotskij, vilka fortsatte att skapa den grundl�ggande protofascistiska struktur som Stalin sedan utvecklade till en av v�r tids v�rsta fasor.[1*]
Of�rm�gan att f�rst� den leninistiska intelligentsians intensiva motvilja mot socialismen (med r�tter hos Marx, utan tvivel) och d�rmed sammanh�ngande missf�rst�nd av den leninistiska modellen, har haft ett f�r�dande inflytande p� kampen f�r ett anst�ndigt samh�lle och en v�rld som g�r att leva i - i V�st, och inte bara d�r. Det �r n�dv�ndigt att hitta ett s�tt att r�dda socialismen fr�n deras fiender i v�rldens b�da maktcentra, fr�n dem som alltid f�rs�ker g�ra sig till Statens pr�sterskap och till det sociala h�rskarskiktet genom att utpl�na friheten i frihetens namn.
[1] K. Marx, F�rsta utkastet till "Inb�rdeskriget i Frankrike" (1871), MEW 17, s. 539.
[2] M. Bakunin, Statism and Anarchy, 1873.
[3] V. I. Lenin, Den hotande katastrofen och hur den b�r bek�mpas, 1917.
[4] A. Pannekoek, Fem teser om arbetarklassens kamp mot kapitalismen, 1946.
[5] K. Marx, recension av A. Chenus bok De sammansvurna (1850), MEW 7, s. 273.
[6] Ibid.
[7] K. Marx, Kapitalet, band III, 1894.
[8] I. Deutscher, Den v�pnade profeten, 1954.
[9] E. H. Carr, Ryska revolutionen 1917-1923, del 2, s. 82.
[10] M. Brinton, Fabrikskommitt�erna i ryska revolutionen, s. 26.
[11] V. I. Lenin, F�rslag till f�rordning om arbetarkontroll, VV, band VII, s. 369.
[12] E. H. Carr, Ryska revolutionen 1917-1923, del 2, s. 87.
[13] Ibid., s. 88. - i svenska upplagan har "machinery of workers' control" �versatts till "grenar av produktionen och handeln" (!)
[14] M. Brinton, Fabrikskommitt�erna i ryska revolutionen, s. 39.
[15] V. I. Lenin, Sovjetmaktens n�rmaste uppgifter, 1918.
[16] Ibid.
[17] USA's f�rsvarsminister 1961-1968.
[1*] Om hur Lenin och Trotskij tidigt tillintetgjorde socialismen, se: Maurice Brinton, The Bolsheviks and Workers' Control, Montreal: Black Rose Books, 1978, och Peter Rachleff, Radical America, Nov. 1974, bland m�nga andra verk.
Last updated on: 5.11.2010