Subtilt jazzsväng med Rigmor Gustafsson

Tänk om hon ändå hade valt att sjunga på svenska. Jo, jag vet att bolaget är tyskt och visst förstår jag att det här är en produktion avsedd för en internationell publik. Men ändå, sett ur ett strikt konstnärligt perspektiv hade det gynnat sångerna om Rigmor Gustafsson framfört dem på svenska. Jag inbillar mig att den anonymitet som finns inbyggd i denna väldigt konventionella och traditionstyngda vokaljazz, med rötter i det som kallas den stora amerikanska sångboken, inte skulle kännas lika påtaglig då.

Bortsett detta är albumet som helhet ett ambitiöst och imponerande gediget projekt. Med hjälp av Dalasinfoniettan och ett namnkunnigt gäng svenska jazzmusiker målar Gustafsson upp en storslagen och lättlyssnad ljudbild. Snyggt svepande orkestreringar kontrasteras med ett subtilt jazzsväng, toppat med elegant infallsrika pianosolon av Jonas Östholm. Allt sammanhållet av Rigmor Gustafssons tydliga artikulation och karaktäristiskt troskyldiga tonfall.